De var säkert stolta, Erik Gustav Larsson Lindström och hans maka Christina Ulrika, när de stod där i augusti 1835 med sin nyfödda dotter i famnen. Knappast kunde de då föreställa sig att det lilla knytet skulle komma att gå till historien som den som misslyckades, samtidigt som hon lade grunden till mer än hundraårig tradition.

Det lilla flickebarnet döptes så småningom till Ulrika Eleonora och kom drygt trettio år senare att anställas som mejerska vid Gammelbyns mejeri i Burträsk. Det var där Eleonora enligt sägnen begick sitt misstag, en dag när hon hade ovanligt mycket att bestyra. På grund av det vi idag skulle kalla för stress på arbetsplatsen, förändrade hon ystningsprocessen och resultatet blev en helt ny ostsort, Västerbottensost.

Ganska snart blev den omtyckta osten en vara som såldes över hela landet och redan August Strindberg beskrev den med vällust. Även kockar, skribenter och gourméer av betydligt senare datum har många gånger lovprisat Västerbottensost. En av dessa var Torsten Ehrenmark som uttryckte sin förtjusning över Västerbottensost med orden "När man intager osten, så höjer sig gomseglet som ett gotiskt kyrkvalv"